töfra (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

töfra v. -adhe ) 1) förhala, draga ut på tiden med (ngt). erich . . . wildhe en töffrat samwledh RK 2: 4311 . 2) dröja, uppskjuta. töffre (differat) ey at wtfara Bir 4: 113 . ib 5: 12 . - abs. wm han töffre (distulerit) Bir 4: 113. hwi töffren j swa länge MB 2: 301 . 3) dröja; göra uppehåll, stanna. han töffrade hwarske dag eller nat RK 2: 6267 . 4) uppehålla, låta (ngn) vänta. han töffradhe marsken RK 2 . 4316. - uppehålla, upptaga tiden för (ngn). thz töfrade them lenge RK 2 . 704. - abs. j vj [6] daga töfrade the smasuena ther waro oc loton sidan til konungen fara RK 2: 9531 (möjligen att föra till 3). 5) fördröja, försena, hindra. thin wägher ällir dagxledh skal ey minzskas ällir töffras ther aff, at thu mässo hörir Su 305 . Jfr fortöfra, äfvensom obetöfradher, oförtöfradher; jfr ock töva.