töker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

töker adj. 1) som får tagas, förbruten. sce tökt alt thet som han far medh TB 74 . ib 75, 76, 77, 80 . 2) som tages el. mottages, giltig, gällande. fore hundradha mark swenska i thydhiskom peningom, som nw tökt ok gänkt i östergöthland SD NS 1: 597 ( 1406) . 3) som kan tagas, antaglig; använbar, brukbar. ä mädhan sanctus germanus lifdhe war han (åsnan) töker til hans farkost Lg 3: 233 . 4) antaglg; behalig, välbehaglig. at hans böne ok hans almusa waro guþi töka Bu 4 . - Jfr arf-, fa-, mun-, o-töker.