thäver (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
thäver pl. täfla: mat täfla KS 24 (58, 26)), 1) smak (som ngt eger el. framkallar), smakintryck, smakförnimmelse. wiin är kalt aff thäff oc tho het mz krapt MB 1: 41 . hans !UDDA_TECKEN?: wars herra) blodh är a guds altara vnder wiins thäf oc liknilse ib 263 . ib 310, 370 . lwt faar ondan thäff aff asko som hon siilas genom ib 321 . dragher thz watnith ondan thäff til sik aff thäskona iordh ib. " manna hafdhe alzsköns thäff " ib 390 . " än thz (vinet) wardher mera blandath, tha mintzskas thäs dygdh oc täuir (Cod. A smaker 108) " ib (Cod. B) 536 . lägghir man sinaps frö ällir röthir innan most swa at han faar ther krapt aff ok thöf (för thäf) ällir smak LB 4: 344 . " engin thäff kiände han for annan a nokrom mathi (sic gulæ illecebras edomurat, ut ipsam quoque saprorum discretionem ex magna parte perdiderit) " Bil 785 . 2) smak, smaksinne. " nakot aff fäm likamans vitom, som äre syyn, oc hörsl, röker, thäuer (Cod. A smak 42), trauan " MB 1: (Cod. B) 531 . mz war fäm sinne mz hörsle oc sinne oc godho minne mz smak oc thäff oc godhe lukt Al 7185 . " the !UDDA_TECKEN?: wille diwr) haffwa ey skäl ey thäff ey döön " ib 7116 . - Jfr matthäver.