thrättin (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

thrättin adj. thrätin Lg 3: 198), 1) ihärdig, enträgen, envis. " stafkarlin var thrätthin " Bil 159 . " var hon thrättin at bidhia " Bo 111 . Bir 1: 222 . ST 289 . - ihärdig, enträgen, efterhängsen. var hon (bönen) ey at enasto stadhugh. vtan än thrättin (importuna) Bo 112 . - ihärdig, trägen. trätit oc idhkit ärwodhe windher all tingh Su 133 . 2) envis, halsstarrig. forbannadh vari hera gäld som swa thrättin (pertinax) är Bo 203 . - envis, egensinnig. swasom biscopin war idhkelikin at raadha til bätring swa war germanus thrätin äpter sinom eghnom wilia Lg 3: 198 . - egensinnig, underlig. at sywngha ther som gratande är, thz är trätten sagha LfK 203 . - Jfr a-, en-thrättin.