thyster (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

thyster adj. töster . tösther ) 1) tyst, tigande, som icke (el. fölga) talar. skulu vngara ok alle doghande män, the widh kunungz bord sitia , , , wara tyste . . . ok ey tala utan the warden åt nokro spurde KS 54 (137, 58) . " sanctus iohannes bleff tyster, enkte swarandes " Lg 667 . ST 173 . Su 141 . nw äro bröder til stempno kompna ok vilia sina ärende tala tha sculo alla brödra töste ok spaky vara . . . vtan saa at han sin ärende framförer eller han till swars kallader varder eller nager tyge bere scal SO 78 . - tyst, som icke störer el. väcker uppmärksamhet genom högljudhet el. buller. tha bödh konungen allom wara tysta (imperavit silentium) MB 2: 76 . " the varo swa thyst ij thera lata tha the ridhu fram at the strata " Iv 5627 . 2) tyst, tystlåten, dyster. forra haffwer tw varit glader nw estw som tyster mader MD 351 . ib 364. 3) förstummad; svag, med svagt ljud el. med svårighet framförd. hennes röth hon war aff sorgen tösth MD 72 . 4) tyst, som är stilla el. overksam (vid ngt), som ej gör ngt (vid ngt). han sath ey ther tiil tyster RK 3 . 274. 5) för tystand afsedd. the ordh som j talin j tystom tima (tid då tystnad skall iakttagas; tempore silentii) Bir 4: 119 . ib 5: 84, 100 . 6) tyst, ej uttalad, som man bär inom sig. j ensampna tysto astundan Bir 5: 7 . " j hiärtans tysto astundan ib. " 7) tyst, stilla, lugn, som ej låter höra af sig. j thysto vatne äru orma värste (jn limpha tacita treviora latent aconita) GO 439 . ib l68. all tingh äro nw tyste RK 3: 4032 . ib 3066 .