tilbära (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
tilbära v. tel- ) L. 1) bära till, bära, frambära, tillföra. eg. och bildl. " til huilchin rwm scla them tilbäras aff clostrisins thiänarom widh oc watn " VKR 25 . til baaro (præferebant) the färska staka qwista oc palm trä honom som rensadhe tämplet MB 2: 309 . " got är af nakat got tilbära " Bir 4: 335 . ib 6 . - tillföra, påföra; påbörda, at the sculli prestum last tilbära MD 80 ). 2) bära till, hända. opersonl. at sua var telburit Bu 504 . 3) tillkomma, tillhöra. " opersonl. än siälin haffdhe sin gudh fulkär i allom thingom som henne tilbär " MD 100 . - Jfr bära til.