tillata (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

tillata v. tiil- FH 6: 115 ( 1509) . tilata), L. 1) släppa till, gifva tillträde. mädhan thu han bortkastdh hafwer, ok tilatidh hans owin i hans stadh Lg 3: 487 . 2) lemna, meddela. " ath wi . . . tillathom (adhibemus) konunglika samtykkie " SD 3: 132 (öfvers.). 3) medgifva, tillåta. " tillather iak at . . . swa dana maa samqwämdinne tilföghias widh eth halff aar " Bir 4: 66 . " tillather war herra . . . systromen j sancti saluatoris orden at haffwa fyra qwinnor . . . sik til hiälp j stekerhusens ärffuode " ib 99 . " tilat thu ey thz mintzsta thr aff nidherlägh[ia] äller forswma " MB 2: 190 . " thz tillät (concessit) konungen " ib 313 . FH 6: 115 ( 1509) . 4) låta ske, låta komma sig till last. ey wiliandis tillata (admittere) naghot ohöffweligit MB 2: 297 . 5) gifva efter. part. pres. eftergifvane, foglig (mot). brwdh, som swa mangh wrangh oc haard lagh före lägher sinom älskara, hwilkom hon wara skulde mildh oc tillathande Su 13 . - Jfr lata til.