tilsökia (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
tilsökia v. 1) söka, söka att nå el. finna. trygga til flykt oc wärn skalt thu al tidh til sökia oc finna j minna sidho saare Su 199 . 2) komma åt, anfalla. sände han alt qwinfolket . . . jn til värn stadhen carmon. han war owinelighen oc vandh sampt til sökia (accessu difficile) MB 2: 316 . 3) komma till, infinna sig. tha som dödzsins sändebudh som starkasta sotten tilsökir (adest) Su 244 . - Jfr sökia til.