tvifla (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

tvifla v. twiffla . twila, se fortvifla. tuile Di (Cod. B) 333 . twela, se fortvifla. twille, se fortvifla. pres. -ar . twifler FM 492 ( 1510) . twiler ib 585 (1513). tweler ib 562 ( 1512) . pl. 1 pers. twifwele BSH 5: 99 ( 1506) . part. pret. -adher , se fortvifla. imperat. tuiffe Di (Cod. B) 333), 1) vara tveksam el. villrådig. opersonl. med ack. skall mik ther ekke till tulie (Cod. A dwälia 148) Di (Cod. B) 233 . 2) tvifla, vara i ovisshet, draga i tvifveslmål. tuiffte (Cod. A jäffua 148) ter encte vti Di (Dod B) 333 . - opersonl. med ack. mik twiflar fasth BSH 5: 20 ( 1504) . mik twifflar . . . thet fyrde man skaal gaa i arff met syskyne ib 101 ( 1506) . FM 492 ( 1510) . " hwad theris ytherligere handelingh och vedhertaal vareth haffuer . . . twiler oss inthe vti at the iw osparlige dele met edher herredöme " ib 585 81513). ib 562 ( 1512) . bliffuer godhe, trone swenskemen . . . som mich engte twiffler, at i jw gerna göra BSH 5: 206 ( 1507) . - tvifla på, betvifla. wij ecke twifwele, i jw gerne göre BSH 5: 90 ( 1506) . - Jfr fortvifla.