umbiuþa (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
umbiuþa v. om- ) L. 1) underrätta, låta veta. min herrä konunghen hafwer os vmbudhit ok til scrifwit at nokot folk hafwer sik sampnat SD NS 1: 348 ( 1404) . " iak wil her nest umbiude idher hwem scula sware " HSH 7: 11 ( 1467) . " oss äller þöm warn doom hawa med hemelikum buþum vmbiuþa . . . wiþer naffn alla þerä þe fäldo " SD 5: 377 (1344, nyare afskr.). Jfr untbiudha. 2) bjuda, befalla. " allom persis han ombödh at the skullo thingath koma " Al 3602 .