underlös (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

underlös adj. vndar- ) icke att undra öfver, icke underlig. þät är vndarlöst (ne mireris) Bu 499 . " än tho likamin syndar stundom siälin syndar swa marghom lundom thz är rät opta vnderlöst thy at diäwlin giffwer honum the til tröst " MD 96 . herra gafuian kände ey hans röst thz thykker mik vara (ey) vnderlöst han hwiskade laght ok matte ey tala Iv 5028 . - n. adv. utan att gifva anledning till unran, naturligtvis, helt naturlgit. vnderlöst tha giordhe ran, naturligtvis, helt naturligt. vnderlöst tha giordhe han swa han war en starkare än andre twa Iv 486 . hanum leddis vnder lsöt j langum qualum Bi 256.