urvana (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

urvana adj. or- ) 1) utan hopp, förtflande, misströstande. gik hon hem owana Bil 362 . " han wardh owana wm sidhe at wenda hona fra gudhlike lofuan " ib 230 . - med gen. thäs. sidhan hon war thäs owana Bil 347 . 2) hopplös, utan utsikt till framgång. jeronimus fik thy (lejonet) syslo at göma clostrirs asna . . . en dagh tha leon sof komo köpmän ok gripu en asnan ok bortfördho. leon lät illa tha thz waknahde oc lette länge til wruana war (till dess det icke längre var utsigt att finna den) Bil 627 (möjl. att föra till 1 el. till ett urvana, hopplöshet; jfr Isl. örvæna, f.).