utkoma (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
utkoma v. -komma ) L. 1) komma ut, slippa ut. swa laa tha ierusalem bilaght at vmoghelict war nokrom vtkoma Bil 313 . " vm konungin vtkoma (näml. ur fängelset) matte " RK 1: 2812 . " tha the vsla barnen sculdo födhäs ok ey kunde vthkoma " LfK 230 . stengh vel fenstrena sa at rökin ey vtkomber LB 7: 46 . 2) fara ut, begifva sig ut (i ett ärende el. wärf). ärmiten spurþe þän siþarst com at huat aruuþe þe uaro sua mange ut cumme Bu 420 . 3) utgå, utfalla, utbetalas, utgifvas. ath then kostgerdhen wtkomma motthe oförtöffrat BSH 5: 235 ( 1508) . thenne skath och folk monde alth wth komma swerige tiil lithet ganghn och froma RK 3: 4193 . - utbetalas (åt), tillfalla. tha scal affradhit . . . fölghia huwthsummone och alla ater stadhur sidhan susternar, thet gozith i wärio fingo, redhelicha wt koma SD NS 1: 300 ( 1408) . 4) uttaga, bortskaffa, aflägsna. en pilter . . . hafdhe ouarlica inthrykt en litin sten i sina näsa. swa at ängin kunne han wtkoma af hans näsom KL 348 . - part. pret. utkomin, härstammande. af rätuisom vt comin Bu 198 . " vt komin aff rechab släkt " Bil 979 . ib 263 . " wtkomin aff wästgötom " MB 1: 3 . ib 4. aff habram vtkompne (de genere Abraham) ib 2: 263 . ib 280 . - Jfr koma ut.