utlata (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
utlata v. -laata . -läta ) 1) släppa ut, låta komma ut, låta utträda, aflägsna, skilja. skulw swa jntakna personor wtlätas aff clostrit LfK 151 . " förr än hon wtlates (näml. ur klostret) " VKR 27 . huilkin som swa wtlaatz ib. ib 9 . 2) utleman. " för än han skulle hona (dottern) wtlata (näml. åt draken) " MD 190 . " aspöö wtlatith til legho " SD NS 1: 414 ( 1405) . - Jfr lata ut.