utsätia (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

utsätia v. -sättia ) L. 1) utsätta; sätta el. försätta (ngn i en viss ställning), ställa. aktom siälena wara . . . wt satta i M wadhom, tusandha osorghom LfK 45 . - vadhelika utsätia, sätta el. bringa (ngn) i en farlig ställning. thu hafwir . . . thik sielfwan wadhelika vthsat ST 458 . " at i vilin mik swa wadhelika wt sätia mothe gudhi, at jak skal brytha mith lyffte oc häloga akt " Lg 3: 271 . " then landzende finalandh, som nw swa vadelige wtsetter är " HSH 18: 13 ( 1494) . 2) placera, deponera. " aff tolko wtsatto godzse " LfK 13 . 3) pantsätta. " forlyuþande . . . þessä vara skipan äller pant at hindrä. qwällä. äller til nokra handa skuld at glädä med utsätiä " SD 5: 567 ( 1346) . at . . . min son henrik skal äghnte aff thesso sino mödherne sälia, wtsätia älla legholasta swa länge iak liue ib NS 1: 678 ( 1407) . ib 97 ( 1402) . FH 3: 39 ( 1444) . piltin 1) utsätta sig, gifva sig. hwilke . . . wtsatto sik j dödhin j twsanda liffsins wadha Su 360 . 2) utsätta sig, blottställa sig. ffor thy t iak mik swa darlika vthatte ST 528 . 3) hängifva sig. sik utättia mote skiälum til alla odyghd ok wädha KS 44 (112, 47) . Jfr sätia ut.