välför (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

välför adj. -föör ) L. 1) vid fullkomligt bruk af sina lemmar, frisk. stoþ hon (den döda) up sva som af synne. hel ok välför (frisk och färdig) Bu 151 . möte en saloghar siukar man numin ok onytar sanctus iacobus baþ han helan liua. [ok] vp standa väl föran ib 165 . " var þu väl för " ib. " varþ han väl för ib. - vid fullt bruk af talförmågan. han kom thit maalös ok thädhan väl föör som han bäzt war " Bil 868 . 2) fullt kraftig, stark. bära fram ena book . . . swa stora at en välför man formatte äkke mera bära KL 318 . 3) fullt duglig, fullt i stånd (tll strid). wälföre män til stridh MB 1: 384 . " tolff thwsand män til stridh wäl föra " ib 420 . - vapenför, stridsduglig. tw hundradha men wel föra RK 1: 1642 . - som väl kan skicka sig i strid, som förstår att strida, tapper. han uar väl för riddare (prudens in armis) Bil 396 . 4) kraftig, duglig? som befinner sig i sin kraftiga ålder? MB 1: 22 . - I de språkprof, i hvilka väl skrifves skildt från adjektivets form, är det ovisst, huruvida förbindelsen bör fattas ss sammansättning.