välmakt (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
välmakt -magth . -macht ) 1) full kfraft, tillstånd el. ltid d man ngt förmår el. då man orkar uträtta ngt, välmåga, välbefinnande. gudh lofwar thöm godh löön, thär miscundsampleca gernnga göra meth kiärlech li sinne wälmakt til ordh ok sinna i lifsens helbrygdho tima SD NS 2: 11 ( 1408) . ib 44 ( 1408) . 53 ( 1408), 213 ( 1409). cord gaff then sama fierdungh i sins liiffs welmacht hennes dotter SJ 133 ( 1444) . FH 3: 113 ( 1447) . swa länge j ärin j idhre wälmakt (quamdiu vires suppetunt) . . . tha brukin idher oc forsumen ekke idher at saman sanka idher hymelzlika rikedoma Su 242 . Gers Ars A 3. Lg 3: 584 . - (?) tycer dhöm alle raadh vare, athi skele holle eedher son vedh välmagth FM 503 ( 1510) . 2) välmakt, makt, tillstånd af makt el. lycka. aldrigh haffde han tess akt tha han war j sin wel makt ath böndher skuldo swa offuer honom rada RK 2: 4487 . ib 1021 . " j thesse welmact oc walde öktis guz räddoghe oc kerleker mz honum " Lg 3 . 197. Va 4 . 3) fullt gällande kfraft, full giltighet. forhopendis eder herredöme sadant . . . fulborde oc wed velmacth holle wele HSH 24: 32 ( 1512) .