väna (1)

väna v. pres. -ir SML þiw 5, 12: pr, HelsL Ä 16: 1. refl. -is ÖGL Kr 26: pr. o. s. v. impf. -te (de ställen som skulle kunna anföras ss exempel på denna form kunna dock äfven föras till vänta, se detta ord)), L 1) se vänta 2. 2) misstänka, på grund af misstankar beskylla för (ngt). Se Schlyter, Ordbok s. 730. Jfr vända til.