värnilse f. (1)

värnilse f. försvar, beskydd. " sannindenna wärn oc wärnilse " LfK 52 . gudz värnilse (protectione) honom närwarande MB 2: 320 . (värnilse sannolikt för vämilse (se vämilse 1): ihesus christus sputtadhe hannande dumbans tungo gifuande os värnilse mot ofmykle oc ofräselika ätan ok drikkan MP 1: 267 .)