väsal (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

väsal adj. väsäl MB 1: (Cod. B) 535 . väsell MD 421 . f. wäsul KL 282 . pl. nom. väslir VGL I K 17: pr-; MB 1: (Cod. B) 532 . dat. wäslum VGL I Br 1 i var. vaslum VGL 1 Br 1. superl. best. form wäslaste Sv. Böner fr. Medelt. 361), L. 1) osäll, osalig, olycklig. wordho some (änglar) säle mz gudhi, oc some välsir (Cod. A wsle 50) MB 1: (Cod. B) 532 . " mantzsins hugher han är natwrlika swa wiliogher at wardha säll, oc nödhogher väsäl (Cod. A osäll 91) " ib 535 . - beklagandsvärd, arm. o wäsul qwinna KL 282 . 2) arm, fattig. " konungen störke rikesins träsell eller han varder om side väsell " MD 421 . 3) usel, värdelös, eländig. iac aldra mintze oc wäslaste matker Sv. Böner fr. Medelt. 361. - Jfr osäl, usal.