vakin (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

vakin adj. dat. m. vaknom Bu 173 . pl. nom. m. wakne RK 1: 3845), 1) vaken, vakande. " huath han war wakin eller souin " KS 30 (76, 32) . " aff sympne vakin " Bil 290 . " thr hon laa wakin " ib 109 . " þe saþo siþan huart andro drömen vakin i siängh " Bu 183 . ib 173 . Bil 53 . " ther wider wordho the wakne at dörren osakta wp gik " RK 1: 3845 . " öse thän thär wakin är " GO 891 . 2) vaksam, påpasslig. " han skal vakin wara som godz skal göma " GO 578 . - Jfr halfvakin.