vanbruka (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
vanbruka v. 1) missbrukam illa använda. tw hafwir wanbrwkath thiman ok andhra hans gafwor Gers Ars A 4. 2) bruka till ondt, bruka till köttslig lusta, skända. vtledh til oss mannen . . . at wi maghom honom wanbruka (ut abutamur eo) MB 2: 132 . " at the skullo henne gabb oc wanbruka ib. " 3) öfva, utöfva (ondt). at stemple oc ytermera sin on ke pa thenne landzendä vanbrwke FM 462 ( 1510) . 4) icke iakttaga, icke bryg sig om? israel wanbrukade gudz bud MB 2: 72 .