vander (3)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

vander adj. m. vant . vaant MB 1: (Cod. B) 553), L. 1) granntyckt, nogräknad. " the waro ekke vandhir (Cod. A granne 204) at dryk eller födho " MB 1: (Cod. B) 547 . 2) svår, svår att komma till räta med, svår att stå sig emot. med dat. han war them ij stridh mykith wander Al 1730 . - svår, som icke lätt låter gig göra. thz är swa vant mz litla makt thz högha bergh at springä MD 172 d. uant (var) at känna en for annan Bu 193 . " thz är want at wita huru wärudlin kan sik widh han skilia " KS 23 (55, 24) . " nw är wandare (Cod. A wärra 54) at wita ängelsins hugh än mantzens " MB 1: (Cod. B) 552 . än är wandare (Cod. A wärra 54) änglenom, at vnderstanda nakars ängels hugh än mantzins ib. " thz är vaant (Cod. A ont 279) at wita, hwath barnith giordhe thz hiälde aff ilzsko, eller aff wnawitzsko " ib 553 . thyngre thing oc wandare at lösa ib (Cod. A) 327 . - svår, mödosamt, besvärlig. et lifwerne want Al 5952 . 3) svår, grof. thz är een synd stoor ok wand Al 6385 .