vanstarker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

vanstarker adj. 1) utan styrka, utan fasthet. bryst vaknin äru mykyt vanstark (infirma) Bir 3: 116 . " vtan mik alt thz som til är. thz är wan smakande ok wanstarkt (infirmum) ok fanyt " ib 1: 146 . 2) svag, kfraftlös, utan kroppskraft. hwilka . . . skulu hiälpa systromen j ämbitom som äru wanstarka Bir 5: 30 . " o hru wanstarker matte han wara. som swa war thwingadher aff fasto oc aterhalle " Lg 3: 225 . " wanstarke ok wille som annor faar " Al 2404 . " mik skamas dragha swärdh äller kniff a mote thino wanstarka liiff " ib 626 . utan styrka (att uträtta el. göra ngt). sinoar äre alle weke oc wanstarke at styra likamen MB 1: 120 . " underlägsen i militär styrka. med dat. philippus war them wanstark " Al 778 . 3) svag, svagt verkande. om läkemedel, dryck o. d. thz brenda winith h[w]lilith tha är mykith wanstarkaren än thz war tha thz lätz pa winstenen LB 9: 112 .