vantroin (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

vantroin adj. 1) icke troende, otrogen. han . . . giordhe thom vantrona hedningomen thäs mera blygdh oc forvitilse Ansg 207 . " the skula thro mik aldre saghu ok the wantrone (ändradt från wantro) wara, mik se ok höra " Bil 232 . ib 851 . MD 195 . 2) trolös, oredig? vantrone (perfdi) män forskulla ey at see thinna äro syn ok fäghrind Bir 1: 127 .