varugher (2)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

varugher adj. -ogher ) 1) varsam, som seg sig för, på sin vakt. warin . . . varughe (cauiores) af þolikom äftedömum at i höghfärþins ey KL 189 . " han skal wara warughir. hwar han nidhir sätir sin fötir " Bir 1: 313 . " wara warogher oc aat hoghwl mot wranghom tankom " LfK 185 . dröfwilse . . . gör oröntan man varughan ok idhnan Su 443 . 2) trygg, lugn? swa mykko gladhare ok warrugare (læior et cautior) wardhir mannin at thola huru myklo öptare han retis Bir 1: 288 . - Jfr ovarugher.