vind (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
vind -ar . -ir ) och vinder, 1) vinda, redskap hvarpå man snor strängar. eth anbwd äller lithin wind PM 75 . 2) vändkors? the rumen sculu swa starkligha aatirteppas oc medh grindom laasom oc windom bewaras VKR 25 (möjl. att föra till 3). 3) vindhjul; vridbar skifva. Jfr VKR 80 ; Du Cange, rota 4; Hildeband, Sveriges Medeltid 3: 1034. skulu twa widner (rotæ) wara j them mwrenom tholika som pläghas at haffuas j tholikom clostrum Bir 4: 83 . " gynom the hiwlen ällir windana, som äru j wägginne, mällan syster oc brödher, tildirfuis engin syster at intaka ällir wtsända nakot, ällir ther tala wtan mz abbatissana witt oc loff " ib 5: 98 . Jfr hiul 4) vindspel; hink. hans (källans) . . . wmkring bygnindh war . . . aff aldra kostelikasta gärningh haffuandis sin windh ällir ingh i sik siälffuom oc sigh siälffuan osandes wtan alla manna til hiälp (halbens hauritorium suum in seipso, absque humano operw seipsum hauriens) Mecht. Uppenb. 151. ib 152 .