vräkt (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
vräkt wrakt ) L. 1) hämd. " gör ey wräkt them thik näfse (castigantibus inuriam non respondens) " Ber 64 . 2) hämdkänsla, groll, hat. skal lmijsztikkia, ilwii ok wräkt alztinges inther (för nither) wara lagdh BtRK 33 ( 1359) . - (?) wrakt (måhända uppkommet af ett ursprungliare wanart; motsvarande Danska text har wanarth) hawir langan stiärth (caude dedecora diktat strps inhonora) GO 115: jfr Kock, Medeltidsordspr. 2: 71 f. - Jfr llangvräkt, äfvensom vrät.