vranger (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
av
adj.
vranger adj. n. vrangt . vrankt . rwanct VML LII B 12: 1. dat. n. rwango ib Kr 24: 8. pl. dat. vrangom. wrongom KS 67 (165, 73) . komp. vrangare. superl. vrangaster), L. 1) vriden, förvriden, vriden på sned, vind, sned; krokig. än han hawer offlitla eller offstora eller wranga näsa oc wridhna MB 1: 370 . KL 337 . " finger som gripsklöör varo the vrang " Iv 272 . " warom wi alle ij wärlin eens . . . hwath ware tha wärlin thenna ok alt thz som bygger ij hänne vtan som en aker släter ther hwarte ware wrangfer äller rätter " Al 5844 . - (?) mädhan siwdhir wrangh gryta owir eld män rät gryta bedhis i by (jus qoquit obliqua petiur dum seria recta) GO 460 . 2) vörvänd, oriktog, felaktig. wrang hörilse gör wrang framförilse GO 843 . talande wrang. thing (perversa) KL 165 . " leo . . . badh sanctum petrum rätta sith bref en nokot ware wrankt " Bil 680 . han . . . reknar thz wranght som rät är Bir 2: 168 . hulke som gudhelikin snille vmuändo j wranga ok fanytta (pravam et vanam) snille ib 1: 195 . - osann, falsk. at i ingen tro setthe til swadanne vrang segner (möjl. att fastta ss ett sammansatt ord) oc oretfärdig segner BSH 4: 189 (1495, samt. afskr.) . 3) obefogad, orättmätig, otillbörlig. rördhe aff enne wrange (iniqua) warkwnnan MB 2: 297 . " wrangx (pravi) räddogha minzskilse " Bir 3: 96 . " at hans wrange thorstir (esuries prava) maghe vtsläkkias " ib 50 . " lenkte är vranghane (iniquius) än at älska päningen " MP 1: 135 ; " jfr 4. - orättmätig, olaglig. j laghomen är änkte räfangit thz som är mz nakre wrange (iniqua) vtthuingan aflat " Bir 2: 163 . om noger j ffornämde screddere embete i stockholm wille bruke wranght oc falst embete SO 121 . - vrång, olaglig, orätt, orättvis. wrangä domä györa SD 5: 606 ( 1346) . KS 67 (165, 73) . Lg 399 . " aminnas the wragasta (iniquisimos) dödhana " MB 2: 302 . - vrång, orättvis, orättfärdig, orättrådig. the hafwa mik swa som wrangan domara Bir 1: 15 . " wrangir ok orättir ware then dom- aren hulkin ther af miskund l,äte wranga män vara opiudha ib; jfr 4. thän vranga höfdingha " Lg 547 . MB 2: 286 . 4) orättfärdig, ond, ondskefull. wranga män vilde han ey thola j sino lande Bil 884 . Bir 1: 15, 312. at the skulin ey kallas älla synas wrange ib 3 . 79. jak vsul oc vrang syndirsc a Bo 75 . ib 115 . " är han ey at enast skipadhir mz wrangom. vtan räknadhir wrangastir oc snödhastir af allom " ib 197 . " a hwat wrangt var thz radhit (a pravum consilium) " ib 180 . gvdh alzmechtich hafuer allom laach giffuit rethiuisom menniskiom till kerlich hoghsualan vranghom oc osnyllom mannom till redzell och nepsth SO 191 . " hans hierta var skemmelica vankt, ty at han tat ey vtan motkorran seth herrans godlek " MP 1: 82 . " vrankt oc ilt hierta " ib. " tha the gifua for manna loff mz vrange akt " ib 191 . " swa ofta som thic hända wrange thanka " KL 247 . " mz wrangom wilia " Ber 232 . 5) ond, fördeflig. " at the som mik sagho skulle ey taka wrankt äptedöme " Bir 3: 226 . 6) hätsk, fientlig. " awndin är vrang mot gudz kärlek " MP 1: 135 . 7) obehaglig, svår? ariolus sagdhe genom sant än tho thz war alexandro vrangt Al 9878 . - n. vrangt, adv. 1) på sned, galet, illa. han haffwer stor hog som ey wil wika hwat thz gaar wrankt eller lika MD (S) 290 . 2) orätt, olagligt. vi hawm þätt forstandit att tolf manna näfnd sum näfnd warþer vp a þön maal lsum sannind bör vmsighia, at þe gyora þäm (för iäm) offta wrangt sum rätt SD 5: 378 ( 1344, nyare afskr.) .