ymis (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

ymis adj. n. ymmist MB 1: (Cod. B) 531 . yimst ib (på två st., sannolikt för ymist). ymst Bil 83 ; MB 1: 40 (på två st.), 42; GO 556 . ack. f. ymsa VML II B 12: 1; MELL B 15: 1; KrLL B 16: 1 (på alla tre ställena genus och numerus dock osäkra). dat. n.? ymso KrLL B 16: 1 i var. pl. nom. m.? ymsa Di 104 . ack.? ömsa Bo 204 . dat. ymsom ) , L. 1) omvexlande, än den ene och än den andre; den ene och den andre. war mykin ofrid mellom osanttrix konung oc attilia konung. oc fingo ymsa siger (hava imsir sigr oc imsir osigr) Di 104 (måhända snarast att föra till ymsa, adv.). han . . . kastadhe howdhit stundom hijt ok stundom thijt ä ömsa vägna (modo in unam partem modo in aliam) Bo 204 . - åtskillig, skild, olika. at räwiisa ma wardha ymsom lundom, äpter thy som mantzsins skipilse är, stundom en, oc stundom annor MB 1: 466 . " at rätwiisa ma wardha ymsom lundom, oc at thz ma omskipta, hurw rätwisa skal göras ib. hittas the wisasta ymst hawa om talath " ib 40 . som ymst hawa sagh ib. " hälghe mästara oc lärefädher tala ther ymst om " ib 42 . 2) n. åtskilligt, både det ena och det andra; lidande, motgång. är ok war ihesus ä thän sami at guddom en tho at hwario at hanum er ymst ifuir gangit. at hans mandom Bil 83 . thän vil ey länge bidha (för liva) som ey vil ymst bidha (nemo diu viuet cui nulla calumpia liuet) GO 556 . Jfr ymsa, ymse, ymsom.