ädelhet (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

ädelhet 1) ädel el. hgö börd, adel, höghet, förnämet. eg. och bildl. han (döden) weet aff enga släktena ädelhet Su 235 . " thu wil wrtha minna släkt wälbyrdh oc ädhelhet (yttrad af den personligt fat- tade gudomliga Visheten) " ib 78 . " the kalla mik andhe- leka suille äldher wisdom, huilkit nampn mine ädel- het (noilati) wäl behöffwis, fför thy enkte fludzi allom skapadhom tinghom som söthare smakas iskap- arans hiärta " ib 77 ; jfr 2, 3. - ss titel. fych jach eders ädelhetz scriffuelse FM 340(506 el. 1507, bref från Mätta Ivarsdotter till hennes gemål Svante Sture). ib 311 (på tv. st.). 494 (1510, bref från Kristina An- dersdotter till hennes stiuffade Svante Sture). 2) ädelhet, ädelmod, ädel art. ädelt hjärta. tha the herr- nna öron enfallogh ff nawliga ädelhet (ex swa natura) oc thy allom wältroudahe falskiga swika MB2: 202. aff hans nades infödde edelhet BSH 5: 626 ( 1520) . 3) förräfflighet, utmärkthet, storhet. thin ädelheet kwngörs j allomlandomMB 2: 164. _ Jfr ädhlahet.