äg (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

äg ägg (frv. vok. i änd. och ngn gång i ordslutet). ägh. egh MELL Kg 23: l7 i var. pl. äggiar), äggiar tomt , L. 1) allit . egg, hvass kant. " skodha . . . diursins hiärta rörilse ok fäst ther stalsins äg (aciem) maktelica ginom stingande diursins skin " Bir 2: 5 . thetta suärdhit skal haua twa äggia, hwassa ib 174 . " ib 3: 382. är aldre swa riker smidh. at han smidhar yxe aff gulle. än tho at han lägger stundom gull om kring äggina " MB 1: 81 . " liik thy blomstre älla säff som kallas swärdon hulkit som hawir twa hwasa äggia (extremitates) ok klenana vd " Bir 1: 392 . ib 393 . med odd äller ägg (spjutsudd el. svärdsegg) SD 5: 376 (1344, nyare afskr.). mädhär wdh oc ägh oc horda staale LB 7: 14 . 2) kant, det yttersta (på ett skinn o. d.). sidhan lyffthes (skinneth) wp aff stokkenom läntelika . . . takandis j ena äggena aff skinnith drägaudis thät räth wp Peder Månssons Skrifter Cod. Holm. in 16:o bl. 18 recto (enl. uppgift af Förste Bibliotekarien R. Geete). - Jfr svärds äg.