ämna (2)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

ämna v. ämpna . empna . part. pret. -adher ) , 1) bereda. " hwath man kan hälzt lifwande nämpna the lata sik thz til födho ämpna " Al 3970 . - förfärdiga, arbeta, utföra. her i thenne landzende ok pa öland empnes ok till redes byssor, arborst ok andre gode wägie BSH 5: 456 ( 1511) . hon ledde han i en annan koffwa . . . aff ädhla trä war han ämpnath (constructum) Al 8221 . 2) utrusta, förse. " är gudh aldra könaster, oc bätzst ämpnadher oc moghande " MB 1: 31 . 3) bestämma, afse. " vard ith skrijn framburit tompt, huilkit ämpnat var förr til sanctæ katharinæ heeder och henna helgedomom " TK 273 . enkte bleff atir til liffs ämpnadh MB 2: 32 . 4) förordna utse. trätighia the tha ther til ämpna the sculle them en höfuitzman nämpna RK 2: 2281 . " at iac maghi . . . germanum empna til biscops ämbite " Lg 3: 200 . 5) ämna, tillämna, tilltänka. " thz diwlsins ilzska hafdhe ämpnadh honu til dröwilse thz wände gud til hans helighetz större bewisan " Lg 3: 215 . aristtiles sigher, at konan är ämpnadhe (för ) man thy at natwrlika thänker hwar fadher oc modher födha son MB 1: 84 . - Jfr for-, til-ämna.