ärländer (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

ärländer adj. 1) i landsflykt varande, i främmande land vistande; främmande. the fatigha ärlända (Cod. B, C vtlänske) quinna Fl 79 . i minom ytersta tima tak til thik mina siäl ärlända oc pelargim (spiritum meum exulem et pnergrinum) Bir 4: 209 . " aktom siälen wara . . . ärländha i bland sina owener " LfK 45 ; jfr 2. Dessa tre språkprof kunna föras till ärlända. - om judisk proselyt. judhane saghdo pylato . . . thässe som han väria äru ärlände (proselyti) . . . pylatus . . . spordhe thöm. qui sunt prosiliti. hulke äru ärlände. the saghdo honom. hedhninga synir som nu äru vordhne iudha KL 382 . " vi ärom [ey] ärende. vi ärom liudha sönir " ib (motsvarande tre ställen MB 2: 377, 378 hafva i st. f. ärlände, ärlende läsarterna älände, ällände, ällända). 2) nödstäld, nödlidande, eländig, olycklig. thz bytto the mz alt annat godz i tre delar, en deel i templet, annan delen them fatika, tridhia delen sik siälffuom til oppehälle oc än manghom androm fatikom oc ärländom, änkiom oc hws armom Lg 3: 604 (kan föras till 1). - Jfr älände.