ärlikhet (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
ärlikhet ärlig- . erlig- . -heet ) 1) ära, heder; ngt som medför ära. örlögh öwa mz ärlikheet ok äkk röfwa Al 456 . thz tykte lhonom at ärlikhet wara ower winna herra ok herrom spara MD (S) 269 . 2) ära, heder, prydnad. om person. johannes virgo oc är iomfrudomsins höxsta ärlikhet Bo 81 . 3) höghet, adlighet, värdighet; ädelhet. af thinne släkt ärlikhet (nobilitate) Ber 111 . " them som tolken fanga griper skal giffwas lön äffther thz som skälikit är, oc fangans ärligheth oc byrdh kan wara " PM 34 . " ärlighetennas blod är jnthe j theras ärm " ib 1 . " ärlikhet (nobilitas). visdombir. oc fromheet, ok alla dyghdir . . . synas vara quafdha ok wmsläkta i them " Bo 129 ; " jfr 4. tänkiandis oa sins allirdoms värdughet oc natwrliga jnfödda ärlighet " MB 2: 297 . 4) ädelhet, godhet, renhet. Bir 3: 181 . 5) härlighet, förträfflighet. aff ihesu christi ärlikhet oc sniällikhet Bir 2: 216 . " thera ärlikeht är hälaghare owir al skapadh thing " ib 285 . " ib 3: l02. - förträfflighet, storhet. iak hafwer aff idher ärlikheet sport " Al 2067 . 6) majestäät, höghet. ss titel. vi tokom idhra ärlikhetz bref Gr 315 (till Armeniens konung Teridacius). wele ider erlighet rethe, ath vy scriwe ider til i sisth BSH 5: 29 (1504; till riksföreståndaren Svante Sture). ib 127 (1506); till densamme ). staar deth tel eder ärleghe herredömb, om eder ärlighet och herredöme, om i wille staa mäk tel dar om ib 568 (1517; till riksföreståndaren Sten Sture). FM 179 ( 1504) . 562 (1512). - Jfr vanärlikeht.