tämia (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

tämia v. tämbya . imperat. täm SvB 378 (mot sl. av 1400-t.)), *tämia sik , vänja sig, öva sig. ath the (ɔ krigsfolket) gaa oc staa j wäghom äller spetzom j rättan ordan oc skikkilsom, hwilkith ey kan skee wthan the thär til wänyas oc tämya sig thär til PMSkr 126 . L. 1) tämja, göra tam, komma (ett djur) att rätta sig efter ens vilja. mansuetare blicka (el. möjl. blitka) oc tämbya GU C 20 (hand 2) s. 118. 2) tämja, vänja (ett djur) att draga, invänja. tämya stwtha PMskr 223. the (stutar) som mykith yre ärw tämyes swaa ib 224 . 3) kuva, hålla i styr. - kuva, tvinga, böja. täm min hugh, oc dragh han til gudh SvB 378 (mot sl. av 1400-t.).