täppa (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
täppa v. *täppa in , omgärda, omgiva med stängsel. xx öre mattis j siglö jn atteppa en hagen Skotteb 46 (1460-61). Jfr intäppa. - Jfr innetäppa. L. 2) täppa, genom stängsel hindra (ngt) att komma igenom; uppdämma, stämma. forbiwdher iak idher j ... hydinge ath i plath incthe täppen eller hägnen sancte clara deel li fornempda ström Uppl Lagmansdomb 108 (1493). - täppa ater, igentäppa, tilltäppa; få tilltäppt. the (ɔ: hönsen) wardha orene aff träkkenom oc skarpna oc swa täppa aather arsen PMSkr 256 . Jfr atertäppa.