tafla (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

tafla taffla . taffuela Medel Riksark 1933 s. 126 (1504, L. Andreæ)), *taflo gul l(taffle-), *taflo pänningar tafflo- ) l1) tavla, skiva av trä, sten o.s.v.; särsk. tavla med bildverk el. skrift. item ix högin, j taffla HLG 3: 96 (1528). ib 1238 ( 1529) . - liten platta av metall el. dyl. ss relikgömma. jtem giffwe wij . . . wort dagliga mässe redhe medh then lille taffla ther hälge doma äre vdi oc glas star fore Hist. Tidskr. 1943 s. 25 (1470, samtida avskr.). iij scrijn i thet ene er en taffuela aff selff medh helgedomer MedelRiksark 1933 s. 126 (1504, L. Andreæ] . - Jfr aflats-, bältis-, gul-, hand-, ryg-, silf-tafla.