thvang (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
thvang twang ) 1) til betryck, trångmål, vedermöda, nöd, lidande. thy ath han haffer enkte annadh j sinna oena härian, ok alzkona thinga thwangh (multa penuria omnium rerum), armodh ok fatikdom SpV 314 . 2) späkning. näps tik mädh ffasto bönom äller andre twangh JMPs 307. 4) makt, myndighet. i uttr. i rætsins thvang tette . . gaff hinrik . . . sith gode mynne och loth sich ath nögie, ath samma gotz partass schulle medh swa dana vilkor, ath thet skulle bliffue j retzsens twangh ner thöm, som thet til partades, swa lenge han kome medh sin beuisingh STb 3: 126 ( 1493) . desse for:ne loffuede jnbere hwar sin parth vtj retzsens twangh i gen, om swa behoff gördes ib. ib 127 (1493), 327 (1497), 362 (1498). then wldh, som j retthens twangh standit haffue ib 4: 93 ( 1505) . " then bod oc bodehyre . . . skal stå j qwarstäde oc j retsins twangh " ib 5: 217 ( 1520) . - pa rätsins thvang, efter el. enligt rättens avgörande. gaff han it gode mynne til, at tet ther partades pa retzsens twang, som forrört är STb 3: 126 ( 1493) .