tilhöra (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

tilhöra v. tiil- . tel- RP 1: 205 ( 1365) L. Jfr R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan 208. 1) tillhöra, vara tillhörig. med dat. . . . tillaghom, innan gardha oc wtan . . . som thesso gotze aff aller tillaghat [!] hawer oc nw tilhöra kan NMU 1: 67 ( 1381) . - vara besläktad med. med ack. (i st. f. dat.). "Cathrina Petersdotter, som i Kalmar nunnekloster insätter en med sig beslägtad ("mik tel höre") jungfru RP 1: 205 ( 1365) . 3) tillhöra, hava avseende på, angå. med dat. humanus a um manlegh oc thz menniskio tiilhöre GU C 20 (hand 2) s. 1. ib. jncudineus . . . thz städhi tiilhöre ib s. 21. jnfantilis . . . thz barn tiilhöre ib s. 25 . ib s. 48. the som andhrom skulu foregaa, ok alle andhre, skipin ok dömen sik j mällan, saa at the ey aktin thz them tilhöre, hwariom thera syndhirlika, wthan thz andhrom tilhörir (non quæ sunt singuli considerantes sed et ea quæ aliorum) SpV 457 . 4) tillhöra, tillkomma. - med prep. i. siäx äru the stykke som saman löpa älle til höra i synda forlatilse . . . aff them siäx stykkiom . . . höra thu honom til, som syndena skal forlata, hwilken som är gudh SkrtUppb 250 . - Jfr hröa til.