tilkräfia (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

tilkräfia v. tiil- ) 1) kräva, genom krav mana. kräva, begära. tiill kräffwendes och eskendes kwngens hielp HSH 24: 105 ( 1517) . - kräva (ngn) på (ngt). med såväl personens som sakens ack. . . . oc han mik offta tilkraff haffuer huad honum med retta bör oc tilkomber aff engene opsidis . . . Brasks Kopieb 30 ( 1511) . 2) anmoda, uppmana, uppfordra. " tha tilkraffde the oss at wi vppa waars ämbitz wägna sculdo them (ɔ stadgandena) stadfesta " SVklE 155 . " ther ffore tiil kraffdhe oss war kiäre herre höffwidzman honom ther ffore epther waarom stadz lagh en reth wtaffwer sithia " ATb 3: 232 ( 1510) . GPM 2: 372 ( 1511) . tha wille han . . . staa til retta antige her äller ther, j hulkin stad han til kraff eller tilesieth worder STb 4: 229 (1511). ib 5: 276 ( 1520) . " adwij tileskede oc tilkraffde wore aff erlig borgemestere . . . at öffuerware . . . at ransake . . . " ib 317 (1521, Kop) . 3) kräva (ngt) av (ngn), fordra (ngt) av (ngn). vort ämbite . . . oss tilkräfver (att se till) at holdas och fult göras the skäliga statua, articula ok ärinde, ther langlige stadgada, giorde ok skikkade ära Hist Handl V III 1: 38 (1474).