tilpliktogher (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

tilpliktogher adj. -pligtug ) 1) som är en plikt, skyldig, tillbörlig. wor ödmygeligh wnderdanige tilplictoge trotienist eders nades högmectoghet altidt tilforen sendt med wor herre STb 5: 347 (1521, Kop). ib 352 (1521, Kop) . 2) pliktog, skyldig (att göra ngt). vy critiern . .. wither kennomps . . . oss wara hans (ɔ Guds) tianare och vndersata och til plicthogan honum thiäna o han j wärdhning at halda Svartb 464 ( 1457) .