tiltalare (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
tiltalare -talere . -thlore GU C 20 s. 206) , 1) person som talar till (en församling), talare, förkunnare. concinator . . . til talare GU C 20 s. 133. ecclesiastes grece interpretatur concionator latine til thalore et dicitur salomon ib s. 206 . 2) person som väcker klander el. tvist, kärande. alla eptekomanda ffödde och offödde aclagara och tiltalara SJ 2: 140 ( 1489) . " forwilkorede sich sware alle tiltalere, som pa for:ne arff athale wele STb 3: 18 (1492). hans weffuerz tiltalere skal ffare til nyköpung effter breff och beffuisningh " ib 5: 9 ( 1514) . Linkbiblh 1: 198 (1526, Brask) . - Jfr arfs tiltalare.