tolft (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

tolft pl. tolffter . tolth ) , tolfta kirkia , och n. (Stock Skb 36 (1517), 74 (1518)) 1) tolf, del av ett hundare (i Uppland) Jfr Sdw 2: 1316, E. Hiärne, Namn och bygd 35: 4 f., G. Hafström, Ledung och marklanssindelning 128 ff. o. B. Lundberg, Tröghbolagh 198 ff. 2) ett antal av tolv. gaffs . . . för ij ok xxx tolffter pil viɉ mark iiij solidos, v ortuger tolffthet Stock Skb 36 (1517). ib 41, 74, 75 (1518) . v!UDDA_TECKEN? marck fore xxxiii!UDDA_TECKEN? tolff[ter] pil, tolfften 4 artuger ib 82 ( 1519) . vii tolth skotbreden HLG 2: 118 (1523). Jfr tylft.