tvänning (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
tvänning thwening ) 1) var och en av två delar. Jfr Sdw 2: 687 s. v. tvänga och Johs. Brøndum-Nielsen, Fra Skaanes Senniddelader 141. ligghir then . . . tompith i thweninghom sswa ath ffor näffdhe birghir pedhersson skal haffwa ffwlth rwm widh anna ssom är eth steghir rwm och melthe stwghw rwm ATb 2: 163 ( 1481) . 2) gen. pl. ss räkn. två slags. Jfr J. E. Rydqvist, Svenska språkets lagar 5: 142, O. Ottelin, Studier över Codex Bureanus 1: 86. vi vitum väl vara tunännga (Cod. B: twäscona, Cod. C: twäninga) döt. en är licamans . . . annar döþar är sienna pina Lg ed. Jannsson 31.