untfara (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
untfara v. vn- ) 1) fara undan. - fara bort, avvika. mädhen herre magnus war swa vntfaren vtaff hans nadhes rike ok vtan hans nadhes welia ok witskap FMU 3: 497 ( 1450) . 3) undandraga, frånhända. " äfther thy som thetta bref wtwisar tha är os vnfaridh j . . . orthog j karbäk " SD 8: 166 (1362? tillskrivet av yngre hand).