upa koma (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

upa koma v. vppa- . opa- . oppa- ) 1) påkomma, träff, hända. " om än nogat vppa kome, som gud forbiwde " STb 1: 142 ( 1477) . 2) komma i (ngns) ägo, tillfalla. hwru thetta . . . godz är oss vppakomith SD NS 2: 570 ( 1412) . ib 650, 654 (1413) . i thässe mato, som nw är saght, war mic witlösaborägh op a komet ib 3: 227 ( 1417) . om thän . . . ängia teghin var risabergha klostre räthleka oppa kommen äller ey NMU 1: 104 ( 1425) . 3) komm a(ngn) på (ngt), förmå (ngn) till (ngt). Se Sdw 2: 835 och 1324.