ut af (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement pp ab prep. adv.

ut af prep. adv. prep. och adv. -aff ) A) prep. med dat. el. i dess ställe ack. 1) vid rumsbestämningar för att uttrycka ett avlägsnande från ett föremål: ned från, från. ingeuall drwnknade vtaff hans hesth j sudreström STb 1: 62 ( 1476) . 3) för att beteckna frånvaro: från, bortq från. ee medhen han var j swa matto vthaff rikith Arfstv 16 ( 1461) . 5) för att beteckna ett skiljande, fråntagande el. befriande: från. henrik . . . skal vtaff gaardin, ther han nw bysitter sTb 1: 128 (1477). 8) för att beteckna det varifrån ngt tages el. utbrytes: av, från. siluastatorpp är 1 afgerdha torpp wt aff bödheke VKJ 33 ( 1447) . 15) för att beteckna material varav ngt är gjort: av. botnabräde utaff for eller eek HSH 16: 69 (1527, Brask). 16) för att beteckna orsak: av, på grund av, för (ngts) skull. thätta wil ok thz kräffwir gudh aff människionne, at hon skal döö wt aff syndinne (ut moriatur homo prccato) SpV 382 . - Jfr här-, þär ut af.