utfa (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

utfa v. -faa ) L. 1) utfå, utbekomma. . . . oc meth lagh oc rät thöm (ɔ pengarna) wtkräfwia om han them ey annars kan wtffa SD NS 2: 861 ( 1414) . 2) utlämna, utgiva. " jtem vtfalth j fat järn til pile " Skotteb 438 (1469-70, Kämn) oleff guldssmet schal göre sin vederuikt fult, som han haffuer vtfangit mot tet söluet han hade annameth STb 3: 425 ( 1499) . ib 5: 17 (1514). at han skulle ffa then humlen ffran sig, som han solt hade . . . och han jngelunde wille honum vtffaa ib 27 ( 1514) . " wtfongit ij tunnor öl . . . daxuerkes folket " Stock Skb 190 ( 1521) . PMSkr 23 . - utbetala. vppa hwilken gardh . . . her erich hade lij (52marck vtgiffuit ok ecke war lagelica giort eller wtfangit STb 2: 337 ( 1489) . ib 3: 474 ( 1500) . - Jfr fa ut.